article image

eTwinning i Codogno, den lilla isolerade staden i norra Italien där lärarna håller modet uppe

Luisa Lenta, en grundskolelärare med 25 års erfarenhet, berättar om hur eTwinning gör hennes elever och deras familjer aktiva och motiverade i staden Codogno.

Innan mitten av februari 2020 kunde ingen på en karta visa var i Italien Codogno ligger. Ingen hade hört namnet och det är inte att undra på: provinsen Lodi i Lombardiet är den administrativa region som har den högsta befolkningstätheten i Italien. Codogno är bara en av de många små byar som bildar ett nära sammanlänkat nätverk där alla invånare känner varandra.

Men denna anonymitet varade inte länge. Fredagen den 21 februari 2020, just innan karnevalstiden, skakades det dagliga livet av det som vi idag känner till som Covid-19. Plötsligt och mycket motvilligt blev Codogno centrum för utbrottet och allmänt känt och berömt inte bara i Italien, utan också i och utanför Europa.

Med eTwinning vill vi bidra till att göra Codogno rättvisa och känt av ett annat skäl: det fantastiska sätt som lärarna där mötte den kritiska situationen på. När skolorna omedelbart stängdes och även hela staden säkerställde de med sina åtgärder och sin ihärdighet inte bara att undervisningen och lärandet kunde fortsätta för deras elever utan även att deras välbefinnande blev bättre.

Under den här tiden lyckades lärarna hålla modet uppe bland sina elever och deras familjer med praktiska och avkopplande aktiviteter. De lyckades skingra deras tankar och hålla dem sysselsatta och hjälpte dem på så sätt att möta situationen med mod och tillförsikt.

Luisa Lenta, en grundskolelärare med 25 års erfarenhet, beskriver sina upplevelser.

”Om man inte har något positivt att tänka på eller göra är det svårt att vänta eftersom man inte vet när det kommer att ta slut.”

IC Codogno är en stor grund- och gymnasieskola som främjar 2000-talets färdigheter för ungdomar och lärare. Jag är samordnare för området innovativ undervisning i min skola (Erasmus, eTwinning och kodning) och vi är stolta över att vara en UNICEF-skola och en eTwinning-skola.

 Codogno1

Varje dag stiger jag upp ungefär kl. 8.00, äter frukost med min man och börjar sedan arbeta för att förbereda de online lektionerna och läromedlen i form av en video för min klass. Jag deltar i två eller tre webbinarier om dagen, svarar på många mejl, meddelanden och videosamtal med mina vänner och kolleger som är oroliga över läget här och i Europa. I min skola var vi inte redo i början. Så småningom lyckades vi använda den teknik som fanns och ha undervisning online. Vi försöker göra det bästa med det vi har för att engagera föräldrar och ungdomar i lärandeprocessen: meddelanden och videor på WhatsApp, Google Meets och mejl. Jag vill dela med mig av några praktiska tips som jag tyckte var mycket bra och till stor hjälp för mig i början:

  • Nå en representant för klassen som mellanhand via WhatsApp och låt dem ta kontakt med resten av föräldrarna för att sprida alla uppdateringar.
  • Håll den elektroniska förteckningen uppdaterad hela tiden för att visa de dagliga lektionerna och aktiviteterna och sprid den via WhatsApp (vi fick ta hänsyn till att alla familjer inte har en dator och det var därför som vi försökte använda mobiler så mycket som möjligt).
  • Skapa en Google Drive och be föräldrarna att ta bilder i slutet av dagen för att sprida aktiviteterna och hemuppgifterna till resten av klassen. Konkret exempel: Jag ordnade en Matte-DAG – ett online party där alla skulle göra en tal/matte-mask/dräkt och en kaka eller bullar alltefter temat. Sedan träffades vi online och visade och pratade om vad vi hade gjort.

Vi saknar fysiska möten och mot slutet av varje dag känner vi oss trötta och utmattade, men vi tror på betydelsen av att stanna hemma för att minska smittorisken och ytterligare spridning. Alltsedan början av nedstängningen började mina eTwinning-vänner i Italien och i Europa fråga mig om läget och skickade oss meddelanden, teckningar av deras barn och videor, och jag bestämde mig för att starta ett projekt för att förena de som var DEN RÖDA ZONEN: Isolerade men sammankopplade! Projektet syftar till att knyta samman klasser i skolor i (och utanför) Italien för att skapa ett område på nätet där barn fritt kan utbyta känslor, aktiviteter, teckningar, hantverk, sånger, spel, brev, upplevelser och tankar i den här särskilda tiden.

”Vi är inte ensamma även om vi är isolerade. Med eTwinning kan vi resa över hela Europa, och vi kan ha kontakt med många nya vänner.”

Det här är mycket viktigt för alla (lärare, barn och familjer) eftersom det håller oss sysselsatta med många ”positiva aktiviteter”. Familjerna spelar en viktig roll för att hjälpa lärarna. Vi är lyckligt lottade eftersom föräldrarna förstår att skolan har förändrats och de hjälper oss. Jag ber också eleverna att förklara för sina föräldrar hur vi arbetar, och därför medverkar nu hela familjen i undervisnings-/lärandeprocessen.

”För mig är eTwinning som att bestiga berg, berget lär dig hur du ska stå emot svårigheter och på det sättet hjälper också eTwinning lärarna. Nu behöver vi mycket motståndskraft och även engagemang. Om man inte tror på det man gör så kommer man aldrig att nå bergets topp!”

 Codogno4

Under den här ”nödvändiga” isoleringen för att skydda allas hälsa kämpar vi för att förstå den situation vi är i nu. Men som Luisa får vi inte ge upp. Den här svåra situationen är en lärdom för oss alla som vi bör ta vara på och använda oss av. Allt som vi är vana vid, familj skola, vårt sociala liv och våra arbetsförhållanden och som nu har förändrats kommer att återupprättas och byggas upp på nytt med respekt, omtanke och tolerans.

Luisa gav sina elever i uppgift att plantera några frön för att se hur de växte. Det kommer att hjälpa hennes elever att fortsätta vara positiva och behålla perspektivet på saker och ting.

Barnen i Codogno kommer att omvandla den rädsla som idag präglar deras dagar till energi för att göra sin värld bättre. Och dina elever?